Media tuggar mer om Robinson än deltagarna för tugga på ön. De tävlande får överleva utan spis och kylskåp, samtidigt som vi sitter här hemma med kaloririka bord. Denna relation mellan oss tv-konsumenter och vad vi ser är intressant. Kontrasten mellan vad som händer i rutan och hur folk gör det motsatta vad de ser, väcker mina tankar.

Ibland lyckas företag i livet utanför programmet fånga upp tråden. Man har talat om Robinsonmiljöer i resekataloger och restauranger har erbjudit Robinsonmenyer serverat på palmblad. Det känns nästan som att tv-sändningarna från Tengah skapar en efterfrågan på marknaden, en slags medvetenhet om att bantning bäst görs i paradiset. Kanske skulle resebranschen kunna ta det hela ett steg till och ge Viktväktarna en match (och vinna på points)?

Ja, bantningsbiljetter till en Robinsonö skulle nog bli en bestseller efter att julskinkan satt sig. Så nu väntar jag på att få chansen att boka en sista minuten-resa till en Robinsonö och gå ner 10 kilo på en vecka. Kostnaden för mat och hotell borde ju inte bli dyrt. Och i de fall där en arrangör lovar att ”känslan sitter kvar länge” kan de komplettera med att ge viktråd som räcker längre.

Dagens Media